Blogg

Glädje!

Ni vet när andan faller på och man bestämmer samma dag att va fabian det är inte långt till där KHK spelar, vi drar. Så blev det när vi mötte Pantern.
Eller som igår när vi mötte Hästen, resan var bestämd långt innan.

Det är en aning annorlunda att åka så få på en bortamatch. Den intimitet man får med laget betyder otroligt mycket. En känsla som egentligen infinner sig nästan varje bortamatch. Det är en stor skillnad att stå där och ryckas med de killarna på isen presterar mot att se repris efter repris på tv:n av situationer. Reaktionen blir helt instinktiv. Jag som har sittplats på hemmamatcher tycker det är vansinnigt roligt att få ställa mig, eller ja vanka runt är väl mer riktigt, och hojta. Ofta kommer man nära isen vilket ger en härlig känsla. Jag vet inte om det gör någon skillnad men det ger en skön känsla att ta tillfället i akt och bara vräka ur sig en massa positivitet och ge tillbaka till pojkarna allt jag får från allihop.

Kom igen Josef, härligt jobbat. Att då se Ingman jobba otroligt hårt och faktiskt lyckas jaga sin kille ur egen zon ger en otrolig kick.
Way to go Justin, en liten snegling upp på oss som står där om det är avblåst.
En räddning från Arvid och vrålet av glädje går bara inte att stoppa.
Igår var de inte ens svårt att leva sig med i hela matchen, det gick helt enkelt inte att vara tyst!
Det är så det brukar vara, killarna jobbar otroligt hårt och att få ge tillbaka allt det positiva dom ger, det är en känsla jag kan bära med mig länge!
Innan match, ”Mirre” uppmärksammar att Kurki knackar med klubban i plexit framför oss, vi var få men vi betyder mycket.
I slutet, kom igen killar nu jobbar vi sista 3! Bara 30 kvar, kom igen!
Om killarna egentligen hör vad vi skriker har jag ingen aning om och det är en fråga tanten skulle vilja ställa men inte vågar.

Igår på väg hem i bilen kommer ett meddelande. När käringen ska läsa upp det här för ”Mirre” som kör stockar sig orden och det går bara inte att läsa till slutet! Att laget och KHK betyder väldigt mycket för mig vet många men det är sällan tanten inte kan hålla tillbaka tårar, varken privat eller offentligt. Men där satt vi båda till slut med tårar rinnande, bilen parkerades så vi fick hämta oss en stund.

Detta LAGET är fantastiskt! Det finns STORA spelare däri, för mig är det inte bara det som visas upp på isen som är synonymt med en stor spelare utan mycket är det som händer utanför!
Hade vi kunnat hade vi följt er överallt men stålarna vi lägger måste tjänas in nånstans.

Jisses killar, ni är otroliga! 🧡🖤

Suss