Blogg

Hur gick det sen?

IMG_0848 (600x800) - Kopia

Hungrigt slukas allt som kommer ut från KHK. Alla ser fram emot sommaren och visst ska det bli skönt med värmen, att slippa frysa, ladda batterierna. Då käringen verkligen hatar vintern, det mörka, att frysa inälvorna ur sig så fort man stoppar näsan utanför dörren, vore det inte för hockeyn kunde jag lika gärna gå i ide över vintern. Sluta gå på hockey vore detsamma som att sluta andas, fullständigt otänkbart! Därför blir det lite komiskt att tanten mer ser fram emot seriepremiären än själva sommaren. Att jag sen har fått en till sport som har fallit mig i smaken är ren bonus.

Så här när det är lite stiltje i silly season och VM är på tv började käringen undra hur det gick för killen som skulle spela i det Bulgariska landslaget. Kommer ni ihåg han? Vi fick höra att han skulle dit sen har det varit tyst. Floppade han eftersom ingen brytt sig om att underrätta oss efteråt eller tyckte man att Bulgarisk hockey inte var nåt att yvas över? Kan tänka mig att för denna killen som blott är 14 år är det stort att dra på sig tröjan med sitt lands färger på. Visserligen kan man börja fundera om det är så stort med tanke på alla nekande svar som tre kronor fått. Men för en 14 åring, tänk själva. Aja egentligen spelar det ingen roll, vill man veta något tar man reda på det. Sagt och gjort, jag skickade ett meddelande till Kaloyan Vachkov, som killen heter, bestämde träff på ett fik inne i stan. En aning nervös landar käringen. Eftersom jag skulle intervjua en väldigt ung kille var det otroligt viktigt att jag fick fram vem han är och hans personlighet på ett korrekt sätt. På en blandning av både svenska och från min sida en knagglig engelska gjorde vi båda vårt bästa.

    VM för U18 Div III Grupp A gick i Bulgarien i staden Sofia. Innan dess hade Kaloyan varit på camper där tränaren, som för övrigt kom från Canada, gjorde utgallringar efter varje träning. Han berättar att han var lite nervös vid dessa då han aldrig visste om han skulle få fortsätta träna och senare spela i VM. Men som vi har förstått klarade han dessa utgallringar galant.

    Vid frågan hur det kändes att dra på sig landslagströjan letar Kaloyan en stund efter det rätta ordet, hittar det inte i huvudet på svenska men på engelska kommer det ett klockrent Proud! Samtidigt tar han sig för bröstet. Han förklarar att publiken stod runt rinken och skrek uppmuntrande, än en gång tar han sig för bröstet och säger, jag var så stolt! När ordet kommer ur munnen, lyser det i ögonen, hela killen utstålar verkligen hur stolt han kände sig. Ärligt var det skithäftigt att se! (ursäkta yttrycket)

    Hur det gick för Kaloyan i VM. Jodå, enligt Coachen skulle han tillhöra 4:de linan men i första matchen blev det tredje. Redan matchen efter flyttades han upp till första linan. Så han måste ha gjort en hel del rätt 😉 I en av matcherna gjorde han 2 mål, han blev även utnämnd till bästa spelare i en. Bulgarien hamnade på en hedrande tredje plats när VM var över. Upplevelsen som denna killen har fått vara med om kan ingen ta ifrån honom.

    Började fråga honom hur han hamnade i Sverige och just KHK. Det enda killen ville göra var att utveckla sig inom sin sport, förutsättningarna till att utvecklas inom ishockey är inte så stora i Bulgarien så hans agent (jag visste inte ens att killar i så unga åldrar hade agenter) tog kontakt med KHK och på den vägen är det. Kaloyan beskriver sin utveckling sen han kom till KHK, handen åker upp i luften med fingret först. Spikrak. Han är så tacksam för tränarna som har hjälpt honom på vägen dit. Vilken position spelar du? Svaret kommer blixtsnabbt. Den tränaren vill att jag ska spela. Under VM spelade han enbart forward men i KHK spelar han både back och forward. För en förvirrad käring som en själv begriper jag inte hur killen kan hålla reda på och ställa om sig beroende på vilken position han spelar. Självklart blir jag nyfiken på vilken position som känns bäst och mest naturlig för honom. Båda blir svaret. Kaloyan anser att kunskapen om vilken position han ska spela besitter tränarna som ser honom tränar bäst. Själv är han ödmjuk och anser att han behöver utveckla sina kunskaper i båda positionerna. På frågan om han kommer spela i U16 elit säger han att han har ambitionen att träna hårt och försöka ta en plats så fort tränarna anser att han är redo. Han vill så gärna stanna kvar inom KHK och fortsätta utvecklas åt rätt håll men självklart hoppas han precis som alla andra hockeyspelare att drömmen om NHL ska slå in någon gång och att han även kommer att få spela i landslaget igen.

    Killen som har suttit framför mig under hela intervjun är ödmjuk, slå sig inte för bröstet utan ger de, tränarna, som har större kunskaper stort förtroende och är väldigt tacksam för alla som har hjälpt honom dit han är idag. Kaloyans uppgift är att jobba hårt och att vara redo att ta chanserna när de kommer från coacherna. Vilket jag är övertygad om att de kommer att göra.

    För er som vill fördjupa er i Kaloyans VM kommer länkar här:

    http://www.eurohockey.com/league/906-wjc18-d3.html

    http://www.iihf.com/competition/551/statistics.html

    Suss

    Bilderna fick jag låna från Kaloyan själv.

    IMG_0844 IMG_0845 IMG_0846 IMG_0847