Blogg

I nöden prövas vi.

Det går inte att säga annat än att vi prövas hårt just nu. Däremot kan jag inte se att det gör nåt bättre att inte visa killarna respekt. Ska förklara om en stund.

IMG_0413

Tycker laget går ut bra, visar att Malmö är gäster i vår borg. Publiken är med på noterna. Dom där rödhökarna är ofina nog och gör mål trots att killarna faktiskt spelar bra men det har vi ju vant oss vid nu. Såg ingen fara på taket då. När Söder och ”Cruse” sätter varsitt och det står 2-2 trodde jag vi skulle ta hem tre men ack vad jag bedrog mig. Men jag måste säga att jag fick in ”Cruse” i den linan jag ville ha han och det blev som jag trodde bra snurr på det hela. Han är en energispelare och dessa behövs så väl. Annars var detta en match man satt som på nålar och hela tiden utbrast åh, ah, ta han, passa där. Killarna försöker in i det sista och ger inte upp.

    Nu tillbaka till början. Många vet hur drevet kommer att gå nu. Sitt ner en stund och tänk tilbaka. Kommer ni ihåg första säsongen i HockeyAllsvenskan? Vi var många som stod bakom killarna då, ser ingen skillnad på det idag.

    Hela laget skrev autografer efter matchen. Kan bara ana vad det kostar på efter en sån förlust. Ändå sitter dom där. Dom får betalt för det tänker säkert någon, de lever sin dröm tänker en annan. Och det stämmer på båda punkterna. Men jag får nog erkänna att ingen lön i världen kan kompensera det killarna får utstå ibland! Och i drömmen dom lever ingår hockey och troligtvis en familj, förhoppningsvis ett barn som dom ibland få lämna sjukt hemma för att pappa måste jobba. Saker som ofta glöms bort.
    Alla spelarna sitter uppradade och inte bara skriver sitt namn utan att titta upp, de säger artigt hej till alla och verkligen försöker och prata med dessa barn som står och väntar på att få just sin idols autograf. När jag står där i kön som sakta rör sig framåt, slänger ett ord med killarna här och där så kan jag inte låta bli att tänka: Fan dessa pojkar (för det är faktiskt vad de flesta är) är betydligt större än jag just nu!
    Det är killarna som ska vara besvikna, muttra och va på dåligt humör, det är dom som har spelat inte vi.
    Just där växer stoltheten för dessa pojkar. Även om jag inte ingår i laget precis som de flesta andra, ingår vi alla i KHK. Jag väljer att stå vid killarnas sida oavsett, vid vinster och förluster.

    Tillsammans viker vi aldrig ner oss!

    Suss