Blogg

Kollektivet!

Euforin har lagt sig och har ersatts med något annat. Var på en föreläsning i måndags med Aron Andersson som kände efter en guldmedalj han hade vunnit. Jaha var det inte mer än så här. Den känslan har inte infunnit sig, utan jag känner bara förväntan. Då insåg jag. Det är inte målet i sig som kommer ge oss hjärtinfarkter utan resan dit.
Missförstå mig inte nu. När killarna har klarat att hålla sig kvar i SHL är målet nått och vi kommer troligtvis få samma känsla som när vi gick upp. Men tänk vilken resa dit vi kommer att få! Kan vi skapa samma inramning på varje match som i onsdags, ja jisses säger jag bara.
Vi kommer att få många gråa hår under resans gång men vi kommer även att få många glädjefnatt.
Alla säger (inkl jag själv) att KHK kommer vinna matcher på de kollektiva.
Tänk efter en stund. Vi ingår i det där kollektivet. Vi på läktaren kan ge laget den energiboost som ibland krävs för att faktiskt vinna matcher, vi publiken. Förringa aldrig den betydelsen vi har!
När det gå lite kräftgång i spelet kan vi hjälpa killarna vända på det. Alla känner till makten som tanke och inställning har, med ett positivt tillrop har vi förmånen att kunna få enskilda spelare att hitta en extra energi de inte visste de hade men som så väl behövs i vissa situationer.

DU är värdefull, du är en lika viktig kugge som varje enskild spelare på isen!
Vi ingår alla i kollektivet KHK och vi är i SHL för att stanna!

    Modo borta imorgon. Tyvärr få matchen följas via tv, något jag inte alls gillar men är bättre än inget.

    Nu kör vi för allt tygeln håller!
    Suss